Tallmånaden, sommarmånaden eller hårfällningsmånaden

­­I juni månad är det midnattssol i norra Sapmi. Nätterna är lika ljusa som dagarna och fågelsången som intensivast. Ännu kan snön ligga kvar högt till fjälls, medan andra delar av fjällen börjar blomma. I slutet av juni kommer myggen. Nu är återhämtningstid för renarna, som efter kalvningstiden kan beta i lugn och ro fram till den tid då mygg och värme infinner sig.

­

Juni är en månad som har olika namn på de samiska språken. På nordsamiska heter månaden geassemánnu, sommarmånaden. På sydsamiska är namnet Ruffie, månaden då renen skiftar päls. Biehtsemánno är det lulesamiska och Biehtsiemánnuo umesamiska namnet på månaden. Det betyder tallmånaden och hör ihop med att tallens innerbark under långt tid varit ett viktigt kosttillskott bland samerna. Tallbarken kunde ätas färsk eller torkad, och sönderhackad blandades den i olika rätter; som i fisk-, kött- och blodsoppor samt i buljonger. Som föda var barken ingen nödlösning utan ingick i det normala kosthållet. Det är inte den yttre barken som användes, utan innerbarken, det tunna skiktet mellan veden och ytterbarken. Detta tunna skikt är rik på kolhydrater, C-vitamin och mineraler.Under försommaren när tallen savar är barken mjukast, smakar som bäst och lätt att lossa från tallen. Juni är alltså en lämplig tid att skörda tallens bark. Barktäkter, spåren efter barkhämtning, finns över hela Sápmi, men söder om Vindelälven är fynden få. Traditionen med att ta bark till maten upphörde i större delen av Sápmi i slutet av 1800-talet.

Förr offrade samerna till solen vid midsommar
I beskrivningar från 1700-talet av samernas traditionella religion berättas att samerna vid midsommar offrade till Solen, Biejvve. Man kokade en gröt med smör i som åts till Solens ära, för att hon skulle vara en mild härskarinna i himlen. Solen beskrivs som en moder för alla levande djur, som gav alla varelser liv. Hon gav ljus, värme och växtlighet.

Händer i juni:
Midsommarfirande/kyrkhelg i Ankarede och i Fatmomakke